Välkommen till del 2 i temat om svartsjuka. Det här temat riktar sig främst till dig som är i ett tvåsamt förhållande med någon.

Om du missade första delen i serien så finns den här.

I det här inlägget kommer jag att fokusera på:

hur normer i samhället om sex kan påverka uppkomsten av svartsjuka
hur dessa normer därmed kan påverka sexualiteten och det gemensamma sexlivet i ett förhållande.
om det finns något sådant ”berättigad svartsjuka”.

Sexualitet, och sådant som har koppling till det, kan förstås från flera olika perspektiv. En del sexologer betonar den kroppsliga sidan, andra den psykologiska.

Det är viktigt att förstå att något så komplext som din sexualitet vinner på att begripas från olika synvinklar. Själv betonar jag ofta samhällets och kulturens betydelse för hur sexualiteten gestaltar sig och upplevs av en människa – både inom dig och i relation till din partner. Inte minst ett sådant fenomen som svartsjuka vinner på ett sådant perspektiv, menar jag.

Ett enkelt begrepp att använda sig av när man resonerar om sex i förhållande till samhället är normer. Normer fungerar som de oskrivna regler som du och jag, vi alla, i ett samhälle måste förhålla oss till.

En norm har den potentiella egenskapen att visa vägen. Den anger en riktning: moraliskt, praktiskt eller både och.

Men varje individ – och par – behöver ta ställning till om en viss norm är något att eftersträva, och i sådant fall på vilket sätt man kan göra det. Ibland kan du ha nytta av att rucka något på dina föreställningar.

Vad finns det då för normer i samhället kring sex som kan påverka dina erfarenheter av svartsjuka? Jag kommer nu att lyfta fram tre stycken.

Tre normer som föder svartsjuka

Det finns en norm om trogen tvåsamhet. Den skapar gynnsamma förutsättningar för svartsjuka i ett förhållande eftersom den odlar föreställningen att om din partner på något sätt känner attraktion till någon annan så är det fel på antingen din partner eller dig själv.

Även om normen finns är det inte helt solklart vad den ska innebära på ett konkret plan i ett förhållande. Det gör också beteenden väldigt tolkningsbara. Din partners blick eller tonfall när hen pratar med någon annan kan väcka associationer med den trogna tvåsamhetens motsats: ”otroheten”.
Det finns en norm om att man bör tillfredsställa sin partner sexuellt. Den skapar gynnsamma förutsättningar för svartsjuka eftersom sex då riskerar att bli en prestation. Och när något blir en prestation ligger tanken om jämförelse nära till hands.

Finns det någon annan som kan tillfredsställa din partner bättre än du? En misstanke om att svaret är nekande smyger sig in som svar på tanken: Duger jag?
Det finns en norm om att svartsjuka är ett tecken på kärlek. Denna norm gör svartsjuka motsägelsefull. För om svartsjuka är ett tecken på att du älskar din partner, då är det väl bra att du upplever det? Samtidigt leder, vilket jag skrev om i första mejlet, svartsjuka ofta till brist på närhet och tillit i ett förhållande, något som knappast främjar ett skönt gemensamt sexliv.

Måste du alltså nu börja bryta mot normerna om tvåsamhet, att tillfredsställa sin partner och att svartsjuka och kärlek hör ihop? Nja, inte nödvändigtvis. Men det kan vara bra att påminna dig själv att normer inte alltid pekar på bergfasta moraliska sanningar.

Och det kan vara befriande att börja förhålla sig medvetet, och därmed aktivt, till normerna.

Du kan fortsätta tro på trogen tvåsamhet – men samtidigt tänka att om din partner någon gång skulle känna eller tänka något sexuellt om någon annan så betyder inte det att det är fel på dig.
Du kan fortsätta att vilja ge din partner njutning – men samtidigt tänka att i någon mån har också var och en av er två ansvar för sin njutning, och att det gemensamma sexlivet faktiskt är unikt och därför ojämförbart med andras.
Du kan, till sist, tycka att svartsjuka faktiskt ger en indikation på att det finns kärlek i förhållandet – men samtidigt jobba för att kunna lämna svartsjukan bakom dig eftersom den också har en stor baksida som ställer till det både för dig själv och din partner.

Att på detta sätt tänka mer flexibelt är ett viktigt steg mot att minska på svartsjukans grepp – och må bättre.

Sist i det här brevet vill jag ta upp något som skulle kunna kallas ”befogad svartsjuka”. För många gånger brukar det talas om att svartsjuka kan vara obefogad eller befogad. Med det senare avses då svartsjuka som uppstår när partnern faktiskt varit otrogen.

Jag vill dock problematisera indelningen i obefogad och befogad svartsjuka. Anledningen till det är att svartsjuka på många sätt handlar om en tvångsproblematik.

Utifrån detta synsätt definieras svartsjuka av tvångsmässiga tankar och handlingar hos den som har svartsjukan, inte av handlingar hos den svartsjukes partner.

Jag vill jämföra med ett annat tvång som människor kan lida av, att tvätta sig alldeles för ofta. Man säger ju inte att det är ”befogat tvång” att tvätta händerna tvåhundra gånger om dagen bara för att det faktiskt händer att folk får magsjuka av för lite handhygien ibland, eller hur?

Om din partner på riktigt bedrar dig, då blir du besviken, ledsen och kanske arg. Det är begripliga och berättigade känslor – men jag skulle inte definiera det som svartsjuka.

I den tredje delen om svartsjuka kan du läsa om hur du, tillsammans med din partner, kan jobba er bort från svartsjukan.